Jag försökte och lyckades, även fast tystnaden krossade en del av mig.

Nu är jag klar och har bevisat det.

Jag kan om jag försöker, även fast jag inte vill.

Jag har gjort det innan.

Då ord från andra sårade mig.

Jag slutade bry mig, då det visade sig "sant".

Jag satt i mörkret i x antal år.

Innan de "räddade" mig.

Mitt hjärta var gjort på mörker som sakta blev till ljus.

Än finns delar som ljus inte ser.

Jag kämpar än för att hålla mig stark, och inte låta tårarna ta över.

Jag gråter inom mig då jag är "alone". Lämna mig inte, då mörkret är som värst...!