Den vita bänken i parken

Bredvid det vackra, blommande, körsbärsträdet

Där sitter vi med händerna sammanlänkade.

Tätt intill varandra.

jag lutar huvudet mot din axel.

Våra ögon skimmrar i solnedgången.

Du ser mig djupt i mina ögon.

Jag ler, aningens blyg.

Jag känner din varma andedräkt.

Dina armar om min kropp.

Närmare och närmare.

Våra läppar möts till slut.

En dröm som inte blir sann...

Jag struntar i punkten på lappen jag skrev. För den är inte viktig, bara svaret från dig.

Jag lägger den framför dig med blicken mot min bänk. Lappen öppnas. Tystnaden är oändligt lång.

Jag fäller en tår, varför gav jag dig lappen? Hatar du mig? Jag vill torka mina tårar så du inte hinner se.

Dina armar om mig. Dina läppar mot mina. Vi ska alltidälska varandra till dagen vi dör...